Gå och se!

Att använda fotografiska förlagor till målningar är numera så mycket standard att själva tekniken i sig inte väcker någon uppmärksamhet. Men hur konstnären går tillväga och i vilket ärende är fortfarande något som varierar lika mycket som penselföringen hos de olika målarna. Daniel Milton tar avstamp i sitt jättelika fotoarkiv. Han låter överföra de digitala bilderna till duken maskinellt, och bearbetar dem sedan för hand med penseln. Ofta döljs det ursprungliga motivet helt eller delvis av färgfält och målade figurer, ibland i så stor utsträckning att det är omöjligt att ana vad som gömmer sig i djupet av målningen.

På så sätt blir Miltons bilder en fest för konstintresserade som tittat sig blinda på TV:s rättsmedicinarsåpor. Här finns hur mycket som helst att utforska och dechiffrera. Men Miltons verk skiljer sig från de postmoderna rebusmåleri som var på modet för tiotalet år sedan. På ett visst plan kan man förstås fördjupa sig i Miltons collage av mer eller mindre människofientliga stadsmiljöer i kombination med halvkitschiga landskap, och av alltsamman extrapolera ett kulturkritiskt credo. Tränger man ännu ett stycke djupare ned i Miltons bildvärld anar man emellertid mer komplexa strukturer, som har att göra med måleriets dubbelnatur som ömsom överlagring, ömsom avtäckning. Det är framför allt i de verk som till fullo utvecklar denna problematik som Daniel Miltons konstnärskap blir riktigt intressant.

Anders Olofson, Konsten.net, mars 2010

(Klicka på bilden för att komma till sidan)